Berättarbehov 2

Jag har jag varit inne på förut att alla människor bara måste berätta om de sett en kändis (särskilt de som själva är kändisar) och att det påminner om det berättarbehov som man ofta talar om hos gärningsmän till hemska brott. Inte bara hemska heller. Väldigt få personer begår snitsiga kupper eller egentligen någon typ av brott utan att berätta det för någon. Det här skiljer ofta verkliga brottslingar från brottslingar i filmer.
Så då tänker jag träningsvärk. Det måste man ju berätta om också. Som att när man har träningsverk förstår man inte att det egentligen är pinsamt. Att det bara talar om hur otränad man i själva verket är. Men idag har jag berättat för tre personer (innan er) att jag har träningsvärk och då var jag stolt, eftersom det betyder att jag har tränat. Skit samma att jag inte har tränat på några månader innan, nu har jag det och jag vill gärna berätta det om jag får chansen.
När folk får komplimanger. Att de ser unga ut eller så - de måste berätta. Eller att de har gett uteliggare pengar eller mat.
Kanske är det därför vi tycker att snygga tysta personer är så intressanta, kanske rentav lite mystiska. De lider inte av behovet av att hålla på att berätta allt de gör och är med om hela tiden, dåliga eller bra saker. De är mer som på film.
Nu kanske ni tänker bloggare. Det tänker jag iallafall. Snacka om folk med berättarbehov. Men, det jag vill mena här då är att det inte är kriminellt - det är bara mänskligt.