Den bärsta dagen på länge

Alltså jag har förstått att det är krångligt och mycket papper när man ska köpa något i USA men ändå, jag trodde att de skämtade igår när vi kom in på kontoret i Midtown där vi skulle skriva på allt. Det här var de som var med och vad som är minimum för den här typen av affär;
Vår broker
Säljarens broker
Vår advokat
Säljarens advokat
Titleperson (som är där för att försäkra att ingen mer äger samma fastighet)
Bankperson
Jag
Emil
Säljaren
Jag smygtog några bilder (alla märkte nog att jag tog bilderna så det enda smygiga som återstår är att de är väldigt dåliga).

Sen var det två personer till, som inte hör till de som är obligatoriska att närvara vid lägenhetsclosings, varav den ena är specialist på att uppfatta den här typen av lätt obekväma situationer.

När hon hade krypit klart under bordet så satt hon helt tyst en stund, först trodde jag att hon hade nappat på godisbytet. Men sedan förstod jag att hon bara hade suttit och funderat hur hon bäst kunde rocka det väldigt stiffa sällskapet. Så hon gick fram till whiteboarden och skrev; I am pregnint.
Det hade ju inte spelat någon roll i de allra flesta sammanhang men här blev det så dumt, no Mimi you´re not, sa jag och log och suddade ut. Som att någon trodde det.
Men då hade hon redan hunnit sätta sig i vår mäklare Joes knä och kramade honom och sa; Daddy! No Mimi, that´s not daddy... sa jag. Alla låtsades att de inte hörde och Joe var helt röd i ansiktet.

Några timmar och ännu fler kartonger senare så satt vi iallafall där med skumpan på terassen och det gick inte att förstå att allt bara var en enda lång dag. Jag håller med Astrid; det var den bärsta dagen på riktigt länge.