söndag 2 oktober 2011

Den andra sidan av myntet

Ja man flyttar utomlands och man träffar sina vänner och sin familj mycket mer sällan. Men det finns en annan sida av det här och det är när man väl ses, för då ses man på ett helt annat sätt än då man har varandra alldeles i närheten. I helgen har Sandra, min kära faster varit här och vi har hängt ihop som om det var för tio år sedan, natt och dag och pratat om allt, så som vi aldrig hann göra de sista åren när jag bodde i Sverige. Så det kan jag rekommendera, flytta utomlands och börja umgås med dem som bor hemma.
Jag lärde Sandra om NYC, aaallt jag vet.
Emi, jag vet inte. En kandidat till dummaste bilden på mig eller?
Vi stod i bilkö mitt i natten, men av någon anledning är det ingen mer än jag som tycker att det är fantastiskt. Men nu fick hon iallafall sett att det är sant.
Hela dagen igår gjorde vi det som vi gör ibland när vi orkar; låtsas att Mimi har en normal svensk barndom och tar cykeln runt på stan.

Idag vinkade vi hejdå och nu sitter Sandra där, mitt uppe i himlen flera kilometer upp i luften i en stor plåtgrej med vingar och det är inget konstigt med det. Hejdå Sandy, nästa gång jag kommer till Sverige kanske du kan ta ledigt från ditt liv lite och så turistar vi i Stockholm!



4 kommentarer:

  1. sandra, vi gick i samma franskagrupp. hon fick mer användning av sin tror jag, i alperna?

    SvaraRadera
  2. haha är det sant? ja hon fick användning, hon är som man säger fluent efter år i chamonix och på fort boyard..

    SvaraRadera
  3. Men har hon redan varit där? Hon sa ju att hon skulle åka dit först i höst?

    ...

    Jaha.

    //L

    SvaraRadera