Det orättvisa livet för prinsessor och andra människor

I morse föddes en liten prinsessa på Karolinska. På Facebook tog det inte lång tid förrän det började poppa upp klagosånger till den lilla, hur hon föds in i ett liv utan valmöjligheter, hur hon ska jagas av pressen och bli tvungen att stoppa korv i TV varenda år. Precis som att inte alla föds in i något. Precis som att inte varenda en som föds som människa föds med ärvda förväntningar och en given status.
Tronföljd är såklart något extremt sammanhanget. Att man väljer att inte bli läkare som pappa utan konstnär istället är inte riktigt lika dramatiskt även om det säkert känns så för den som gör släkten besviken med sitt val. Men det jag menar är att det trots allt finns ett val och det gör det om man föds till Sveriges Kronprinsessa också. Hon kan precis som han som valde att bli konstnär istället för läkare, abdikera. Det är säkert svårt. Men jämfört med vad?
Det finns andra ytterligheter på skalan ärvda privilegier och förväntningar. Om man föds i Marcy Projects till exempel. Då behövs en galen visionär till bebis för att hoppas på något annat än ett liv med tretton timmars arbetsdagar sex dagar i veckan, femtiotvå veckor om året i någon form av lågstatusyrke och ändå inte få ihop till räkningarna och hyran på lägenheten, om du har en. Det behövs en hel del tur och disciplin för att få en sunkig lägenhet och ett dåligt betalt, icke utvecklande jobb om du föds där. Jay Z är allt utom ett typexempel på hur liv utvecklas om du växer upp i dåliga områden i USA.
Eller gå ännu längre och föds i Kongo och du har en del ärvda omständigheter där med, såsom våldtäkt och matbrist, kanske får du bli barnsoldat eller/och se din familj torteras.
Den nya prinsessan kanske har mycket att leva upp till, kanske är det så att ett mer lagom liv i en trerummare i Farsta med vanliga fritidsaktiviteter och cyklande på innergården hade varit en bättre uppväxt när alla parametrar är vägda. Men jag menar ändå att en uppväxt på Haga, med två föräldrar som verkar älska varandra och som är bland det mest ansvarsfulla som någonsin skådats, utan våld och missbruk och med obegränsat med mat och rent vatten kanske inte är så illa. Hon kan välja att spela korten som hon fått och ha inflytande i saker som hon väljer att engagera sig i och hon kommer att ha världens öra då hon väljer att tala i frågor där hon vill påverka.
Livet är inte rättvist och det är kanske lite synd om henne, men snälla vänner på Facebook och i verkliga livet - om ni vill ha barn att tycka synd om så finns det ganska många andra som behöver det mer.

Med det sagt så känns det ändå skönt att det inte är jag som behöver ställa upp mig för den här bilden timmarna efter min förlossning.