Så var den här, sista natten i vår lägenhet. Vi har så mycket att tacka det här huset för, vi har blivit två och ett halvt år äldre allihop och vi har lärt oss så mycket om en ny stad, men fått gå hem hit varje kväll och känna oss hemma. Så nu sitter vi här och ger lägenheten massor av komplimanger och tänker att vi kommer nog sakna den här utsikten lite;
Och vi kommer att sakna killarna i delin, där Mimi jobbat extra och där barnen sprungit ner själva på morgnarna och kritat mjölk.
Emil läste just mailet från advokaten om imorgon, då vi ska ses på ett kontor på Upper east side och "closa". Han skrattade lite och sa att vi ska ha med oss en penna som är skön att skriva med, för det blir MÅNGA underskrifter. Vi ska ha en skön penna, id och checkhäftet. Han sa det sista lite lägre och långsammare, såg plötsligt blek ut. Vad? sa jag. Checkhäftet, viskade han, jag kan ha packat det.
Så nu hinner vi inte vara mera nostalgiska. Han är nästan säker på att det ligger i någon av dessa kartonger;
Men det
kan också ligga i en av de här;
Ligger de någonstans i det här kaosrummet så är det kört;
Och här tror han verkligen inte att de kan ligga;
Först försökte vi ta hjälp av vad vi skrivit på kartongerna, men allvarligt?
Kök och kepsar? Om det inte var min handstil så skulle jag vilja skälla på någon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar