Berättarbehov

Inom rättspsykologin så brukar man tala om ett berättarbehov i samband med gärningsmän och de brott som de har gjort sig skyldiga till. Eller varit med om man så vill, eftersom att det är en traumatisk upplevelse även för dem som begår övergrepp.

Jag tycker mig se ett liknande berättarbehov, när folk träffar eller interagerar med KÄNDISAR.  Jag vet att man inte ska generallisera, men det här gäller alla. Jag har hittills inte träffat någon som inte berättar om han eller hon träffat en kändis. Man helt enkelt måste berätta det för någon, om än bara nonchalant i förbifarten. Jag tänker såhär; det kanske skulle upphöra om man BLEV en kändis, men så är det inte. Inga är sådana namedroppers som till exempel skådespelare. 

Jaha. Var vill jag komma med detta då? Ingenstans egentligen. Bara att idag tog Helena Christensen vår tennisbana när vi var klara.