Är miljöfrågan en fråga verkligen?

Nu har jag börjat känna så här: När jag läser tidningen så handlar en nyhet om att experterna är eniga om att medeltemperaturen på jorden stiger, att det råder mer extrema väderförhållanden för varje år, att mänskligheten med största sannolikhet inte överlever en höjning av medeltemperaturen på 6 grader, vilket mycket väl kan inträffa under de närmaste hundra åren.
Jag får panik.
Sen är resten av tidningen fylld med annat, att Lotta Engberg har en skatteskuld eller att Laila Bagge jobbar och har en bebis. Juholt och vad det nu är. Bostadspriser osv. Jag säger skitsamma. Jorden håller på att gå sönder. Det är inte en fråga bland många längre, det är FRÅGAN. Jag tror inte att vi kommer fatta, då hade vi nog redan gjort det. Vi är bättre än våra föräldrar och kör lite Prius men det räcker inte.
Någonstans får jag känslan av galenskap när jag läser tidningen, som att vi låtsas annat spelar roll. I USA har man en finanskris att lösa, ingen kommer att driva miljö*frågan* här på bekostnad av nya jobb. Det här är landet där man kastar hälften av all mat som produceras, det här är landet som inte kan tjafsa om skattelättnader för miljonärer längre. Deras barnbarn behöver en planet annars spelar det ingen roll hur mycket pengar de ärver.
Vi fortsätter här hemma att sortera våra sopor och ha minst en köttfri dag i veckan som att det spelar roll. Men vi fortsätter också flyga och förbruka el som aldrig förr. Jag läste för ett tag sedan att i en undersökning (som inte handlade om miljön) så hade de flesta svarat att de trodde att världen i stort gick mot mörkare tider medan att de såg ljust på framtiden för egen del. Paradoxen individuell optimism och generell pessimism, kanske är det den som gör att vi kan fortsätta blunda. Vi vill rädda världen, men just nu är det fullt upp med ungar, karriär och dessutom hinna klämma in lite träning och vänner.
Resten får vänta tills det är för sent.