Jetlagmorgon

Jag älskar jetlag. Få tillgång till sin egen hjärna klockan fyra på morgonen utan att vara full.

Idag sov vi till sex, så den är snabbt övergående denna lilla viktlöshet.
Men Irene då? Jag vet Katarina, men det känns som ett undantag. Regeln verkar vara att de manliga stormarna är mycket mer utagerande, lämnar större förödelse och blir ihågkomna därefter. Staden i stort känns väldigt oberörd av Irene, vår terass i synnerhet.

De här sakerna som borde blåst runt utan att det hade behövt kallas för storm stod kvar exakt som vi lämnat dem.

Jag tycker om när tjejer tar sig ton och även om Irene inte verkade vara fullt så samvetslös som hon gav sig ut för från början så känns det taskigt att dra alla över en kam. Nu pratas det så smått om Katia som närmar sig ute till havs, ingen verkar bry sig, men jag lovar; Om du kommer hit Katia, då ska vi köpa ficklampor, konserver och stänga in oss i dagarna tre. Vi tjejer måste hålla ihop.