Nu har de tre dagarna äntligen gått

När jag kom hem första sommaren så pratade jag med min kompis Maja och sa att jag kände mig lite ledsen utan anledning och visste inte riktigt var jag hörde hemma och så. Jaha, sa hon som har bott utomlands i många år, det tar tre dagar. Tre dagar när man kommer hem hem och tre dagar när man kommer hem borta. Sedan känns allt som vanligt. Det har verkligen stämt varje gång tycker jag men den här gången var de tre dagarna lite längre än de brukar. Men NU är allt som vanligt.

Mamma kanske hade ny lägenhet, men det var samma gamla syskon och möblerna som gjorde att allt kändes som hemma.

Sen satte vi oss i bilen och körde hela vägen ner till Österlen till vårt nya sommarhus (ja vi är SÅNA nu). Emil och barnen hade aldrig varit där, jag bara en kort stund i februari, jag hade verkligen för mig att det var ganska mysigt men ju närmare vi kom, ju mer började jag ifrågasätta mitt eget minne.

Men nu har vi börjat karva fram ett hus här ur grönskan och det känns som att det är precis så bra som jag mindes det, fast lite bättre.

Och visst var det så det var tänkt; att barnen skulle gå runt och plocka blommor och klappa kossorna.

Om jag hade vetat om den här appen för några dagar sedan så hade jag kunnat servera en seriös summering av allt från de senaste dagarnas nästan febriga jetlagfunderingarna till dagens gummistövel, rota i rabatten och göra egen saft av vinbären-som-växer-i-vår-trädgård. Nu blir det en sämre/kortare summering; Life is good.