Så satt man på andra sidan när den där längta-hem impulsen slog till. Det trodde jag aldrig. Jag har vuxit upp på Gotland, tilbringat hela min barndoms somrar här, innan jag ens hade besökt New York. Men så igår när det regnade och var flugor överallt så kom tanken från ingenstans, jag kände en liten längtan hem till New York.
En kompis till mig sa när vi bestämde oss för att vara kvar efter ett år att nu kommer ni aldrig känna er hemma någonstans. Ni kommer att bli borta för länge för att känna er riktigt hemma i Sverige sen och ni kommer aldrig att känna er helt hemma utomlands. Det är kanske sant, men jag föredrar att tänka att vi känner oss hemma på två ställen, som vi för det mesta gör. Och inget hindrar mig från att smita in på den här sighten emellanåt;
http://www.newyorkinspiration.com/. Jag tror i och för sig inte att man behöver bo i New York för att längta dit när den svenska sommaren uppträder som den gjorde igår.
Idag längtar jag ingenstans, hör barnen och alla kompisar utanför fönstret med hela långa dagen framför oss. Det är precis vad jag sitter och drömmer om resten av året. Det var ju likadant igår men av någon anledning så behöver solen skina för att jag ska förstå hur bra det egentligen är alltihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar