Gladledsen är inte ledsen utan faktiskt ganska glad

Jag tror jag har glömt att beskriva ett socialt fenomen för Astrid insåg jag när jag såg hennes förvirrade ansiktsuttryck igen häromdagen, jag tror för tredje gången sedan vi kom till Sverige. Fenomenet förekommer vanligtvis med äldre släktingar men kan också uppträda hos nära vänner, i korthet ser det ut såhär; Astrid kramar någon som hon inte har träffat på länge och som kramar tillbaka, länge och hårt, säger till Astrid att det är otroligt roligt att se henne, men gråter eller nästan gråter samtidigt. Hon tycker att du har blivit stor, viskar jag som någon slags förklaring. Det är ju en förklaring men inte så lätt kanske att koppla för en åttaåring.
Det här är ingenting man behöver bo utomlands för att uppleva, jag känner själv igen det här från egna mor och farföräldrar. De är glada att se en men ledsna för att det blir alldeles för sällan tycker de. Resultatet blir den här lätt förvirrande gladledsna hälsningen som vi antecknar som ännu en svensk företeelse. Eller kanske inte ändå, mormödrar finns ju över hela världen.
Men om det betyder ledsen eller glad? Svårt att säga, mera glad tror jag än ledsen, det var iallafall vad jag sa till Astrid.