Jag läste det och är inte så speciell som jag kanske skulle önska, tänkte att det kanske trots allt var så att han hade någon tjyvaktig plan i bakfickan någonstans. Jag tänker så fel, så tråkigt. Jag är en del av varför världen är så hård. Inte genom att aktivt utföra onda handlingar utan genom att jag är med och tänker fram plattformen för de handlingarna.
Men när kollektiva tankebanor ska vändas så måste det alltid börja i konkreta exempel och de möts alltid av i bästa fall skeptism, i värsta fall just de handlingar som ligger i andra utkanten. Jag läser om en konstnär i New York vars nya projekt går ut på att du kan gå in och fylla i ett formulär om dina läggtider och sagopreferenser, så kommer hon hem till dig, utan att du behöver betala, och läser en godnattsaga för dig. Inga baktankar, se själva; here is where we meet. Jag vet att jag inte är ensam att komma på allt som kan gå fel här och användas på fel sätt, av alla parter. Det är ju ett konstprojekt, om det kan kallas baktanke kanske. Men också att det kan räknas som konst att vara snäll. Konst, det låter så långt ifrån vanligt. Men det är hursomhelst en liten, men ändå världsförbättrande åtgärd och sådana kan det inte bli för många av. Jag ska också göra något snällt idag, mot någon jag inte känner. Visst är jag konstig?
Igår åkte jag buss till jobbet med en chauffor som mycket vänligt talade om i högtalarsystemet vid vilka hållplatser det är lämpligt att byta buss/t-bana och så önskade han oss resenärer en trevlig dag. När han gjort det ett par gånger hör jag hur kvinnan bakom mig suckar och säger "Guuuuuud, va jobbigt. Kan han inte lägga av?"
SvaraRaderaTänkte för mig själv att annars så klagar alla på hur sura och ovänliga busschaufförerna i Stockholm är. Men när nån för en gångs skull är trevlig är det inte heller bra.