Ljuga för lärare och äta carbs framför en främlings teve

Idag hade jag parent-teacher conferrence (alltså kvartsamtal) med mina barns lärare. Först gick jag och åt lunch med Astrid och då frågade hon mig om jag verkligen tyckte att det var en bra idé att prata med hennes lärare. Såklart, sa jag och då la hon pannan i handflatan och suckade; fan vad pinsamt det här kommer bli.
Du vet mamma att du tycker att jag har så mycket läxor, fortsatte hon efter en stund, om jag fixade ett sätt att inte ha så mycket läxor utan att någon kom på det, skulle du tycka det var okej då? Ja, sa jag för det skulle jag. Okej, här kommer det sa Astrid och så erkände hon allt som hon ljugit om och undanhållit hela året, vilket inte var så läskiga saker som det kommer att vara när hon är 16, utan bara att det helt enkelt inte är sant att hon aldrig har läsning i läxa. Tvärtom så ska hon läsa en timme varje kväll. Så om de frågar om jag gör min reading varje dag så säg bara ja, men överdriv inte för du är ingen good liar, sa hon och klappade mig coachaktigt på ryggen när jag gick in i klassrummet där lärarna väntade.
Efter det gick vi hem till en av Mimis kompisar som Mimi redan följt med hem och fick sitta i soffan och äta chicken nuggets och pommes medan Mimi klädde på sig sina egna kläder (och tog av sig mammans klänning som hon tydligen hade lånat). Det var 20 grader och sol ute och jag kände mig för första gången på länge väldigt mycket utomlands när jag satt i deras vardagsrum/hall och levde mig igenom denna kulturkrock.
Det var min dag. Lite transfetter framför en konstig dagsåpa och ljuga för barnens lärare. Inte mitt finest moment.