Det var inte så farligt

Det blev ju bra det här med födelsedag ändå. Jag hade nästan glömt bort mitt i hela åldersångesten att det faktiskt är roligt att fylla år.

Finfin frukost och presenter varav den mest otippade nog var att jag fick pengar av Mimi.

Sen satte vi oss i bilen med kaffe och blueberryscones och åkte till Philly.

 Åt lunch och kollade runt, med the Roots i högtalarna.

 The Roots, som har fått en egen mural här på South street.

Efter lång mysig lunch åkte vi och besökte den äldsta kyrkan i Philadelphia, som är svensk!

Här bodde Dave i ett litet hus på kyrkogården, Astrid fick panik av bara tanken. Men Dave var nöjd med livet, tyckte han hade de bästa grannar man kunde ha. Dessutom hade han varit utbytesstudent i Sverige och gått på Bromma Gymnasium, så vi hade ett och annat att prata om. Som ni ser så är det Philip Seymour Hoffman som ska spela Dave om hans liv mot förmodan skulle bli film.

Och så tillbaka tillbaka till stan för att tjejerna skulle till  en studio och spela in barnkören till en hiphoplåt. 

Avslutade dagen på Gemma med gulliga kompisar och så här gammal ser jag ut nu. Det är nog inte så farligt trots allt.