Kollar på den här filmen, som ni säkert alla redan har sett. Köper kittet, köper t-shirt, armband, tänker att jag ska vara vaken hela natten den 20 april. Då ska jag ut och sätta upp posters överallt. Överallt i hela New York ska det stå Kony 2012 innan jag är klar. Jag fullkomligt bubblar över av viljan att göra något, hjälpa till på det lilla fjuttiga sätt jag kan. Orkar inte med att tänka på hur hemskt det är med dessa stackars barn och känner en hejdlös beundran för personen och filmmakaren som faktiskt viger sitt liv till att göra en skillnad för folk här i världen.
Men så känner en annan del av mig att hur kan det vara såhär okomplicerat? Är det verkligen det? Är det en person som står för de här hemskheterna eller är det konflikter i Afrika som jag vet väldigt lite om och där grymheterna pågår i alla läger? Eller har vi hittat en konflikt och en person där det faktiskt ÄR så här svart och vitt? I såfall förstår jag att den här filmen sprider sig som inget någonsin spridits förr på nätet och att Invisible Childrens hemsida har crashat. För visst satt vi bara hemma och väntade på att få någonstans att göra av all vår omtanke om barn i krig, men vi har inte vetat hur. Det finns så många sidor av allt hela tiden.
Så dyker den här filmen upp, där ondskan tar form som en enda person och vi är så tacksamma för att någon gör det enkelt för oss att välja för en gångs skull.
(Tack Tova för att du skickade mig den här filmen!)
Ja och nej, vad jag har förstått. Det här är absolut en ond man. Men andra sidan i just den här konflikten är inte så bra den heller... Jag fortsätter stödja Läkare Utan Gränser, som vanligt.
SvaraRaderaJag håller med och visst det är lite "för" enkelt men helt ärligt jag tycker att det är ett fenomenalt sätt att skapa uppmärksamhet kring Kony som faktiskt står högst på ICC´s Most Wanted lista, ett fenomenalt sätt att utnyttja sociala medierna och beundransvärt på många sätt och vis (9 års jobb med detta). Nej, jag sväljer inte allt med hull och hår men jag kräver/tittar inte igenom räkenskaper för IC lika lite som jag gör det för andra organisationer som Läkare utan Gränser, Röda korset etc. Jag litar på att man inte skänker pengar till vapen och att man inte skor sig på skänkta pengar. Jag väljer att tro på de här killarnas goda vilja att förändra, jag köper armband, snackar med kidsen och tänker åka in till NYC i april och kolla posterskörden.
SvaraRaderaHej Malin !
SvaraRaderaBra blogg du har !
Jag åker till The Big Apple nästa vecka, och vill försäkra mig om att ni
har fått min inbjudan på min första vernissage på FIKA 66 Pearl Street den 16 mars kl 16.
Jag hoppas att vi ses där!
Ta med alla nära & kära.
Varma hälsningar Emma.
Ja jag hoppas också att det här leder till att alla samarbetar mot att använda barn i krig, som de flesta ju ändå är överrens om att de inte tycker om. Sedan tror jag oavsett vad som sägs att människorna bakom den här organisationen vill gott och gör sitt bästa för att nå resultat och det beundrar jag. Mer sånt!
SvaraRaderaHej Emma! Vi har inte fått nån inbjudan, men det vore kul! 16 mars alltså?
SvaraRadera