Frukostarna

En eller två gånger i månaden äter jag frukost ihop med några andra mammor i skolan. En av dem är Kafka, hon flyttade hit från Libanon för sex år sedan, lämnade sitt hus och sin familj och åkte över gränsen med en vit flagga och hoppades att militären inte skulle skjuta mot henne och hennes sex barn. Hennes man bor i Missisippi, vi misstänker lite att han har en annan familj för han är bara i New York två till tre gånger per år och hälsar på. Övrig tid håller han koll via telefon. Hon går alltid prick fem i tio från våra frukostar för att kunna svara i telefonen hemma när han ringer klockan tio. Vi andra hjälps åt att ta med hennes dotter på barnkalas på helgerna för att han skulle inte tycka om att hon gick om han visste. De få gånger som han kommer på besök så ber hon oss att inte hälsa på henne, han skulle bli vansinnig om han visste att hon pratade med andra mammor i skolan.
Hon är alltid glad. Har slöjor i olika färger som matchar hennes kläder.
En annan är Kristina, hon är illegal. Hon kan inte ta körkort eller lämna landet för att hälsa på sin familj. Vi har misstänkt ganska länge att det som hennes man gör inte är helt lagligt alltid, i morse berättade hon att polisen hade tagit honom för två veckor sedan och att hon ska infinna sig på courthouse på måndag morgon. Alla deras tillgångar är frysta och han riskerar tre års fängelse, hon utvisning. Vi har sagt att vi kan hjälpa henne att handla, det var det enda vi kunde komma på.
Sen är det Lorry som kommer från Venezuela och hon har som jag lyckats få ett liv där vi har pengar att köpa mat varje vecka, vi åker på semestrar och har sjukvårdsförsäkring. Det är svårt att komma ihåg att vara tacksam för det hela tiden, men den här helgen ska jag verkligen försöka.