Min kille har liksom körkort och så

Vi har tyckt att vi har haft körkort ganska länge här nu, att de svenska duger bra. Men nu har Emil skaffat ett riktigt, amerikanskt drivers licence. Det känns stort fastän det inte ens är jag. Det är ju min kille.
Det var längessen nu, senast 1996 eller så, som jag blev imponerad av killar med körkort och bil. Men varför då egentligen. Det är ju imponerande.

Vi firade med att köpa en bil och nu snajdar vi runt i den så mycket vi bara hinner. Soundtrack;

Kors och tvärs, med stereon på högsta. Köpa en vietnamesisk macka i Park Slope och kaffet i Williamsburg, vadåra. Storhandla live och packa bakluckan full med kassar. Skjutsa någon kanske någonstans, vem som helst. Svårt bara att hinna med allt annat just nu. Egentligen hade vi nog behövt några dagars föräldraledighet med vår nya familjemedlem.

Men nu ska jag ta mig i kragen och skriva mina två tusen ord, för snart kommer min kille och hämtar mig. Han har bil nämligen.