Det är för lite Lisbeth i mig

Hur mycket gillar man Sverige om man tycker att det känns så otroligt mysigt så man blir helt varm i kroppen när man ser Girl with the dragon tattoo? Mycket. Såg den precis och även om den inte var direkt reklam för Sverige (eller svenskarna snarare) så kändes det så mysigt att sitta där i biomörkret i Chelsea och se Bellmansgatan på den stooora duken. Jag bodde där! ville jag skrika, There! I used to live there!

Men också - vilken bra film. Härligt med en så dysfunktionell familj så att min familj framstår som tagna ur Bullerbyn. Verkligen i farstun är vi. Och Lisbeth Salander såklart. Jag inser ju att hon är en superhjälte, det är vad hon är. Det är bara att vi aldrig har sett den seriefigur hon bygger på. Kanske kommer den i omvänd ordning, den otecknade först. Jag vet inte om den finns i Sverige också, det gör den antagligen, men här iallafall har hon en egen HM-kollektion. Hon är en barnförbjuden Pippi Långstrump, alla måste älska henne hur ruggig hon än är på ytan.

Nu är klockan halv tolv snart och jag ska äta massor av godis och dricka kaffe. Varför? Två saker: Jag har slutat sova hela tiden. Om jag ska hinna gå på bio och se alla filmer jag vill se, åka bilen, vara lugn och avslappnad med barnen, jobba och träffa kompisar emellanåt så hinner jag inte sova så mycket. Sex timmar per natt har jag tänkt. Lisa säger att man inte behöver sova alla nätter ens, det funkar också. Det behöver jag tyvärr men jag behöver verkligen inte hålla på och sova som jag har gjort. Som att jag är klar med alltihop och ska dra mig tillbaka i mitt stenhus i Toscana snart.
Den andra anledningen till att jag ska hålla mig vaken några timmar till är att jag är ensam hemma och inte vågar gå och lägga mig. Inte efter den filmen. Det är helt enkelt för lite Lisbeth i mig.