Julen - för och emot

Jag har löst många saker i mitt liv genom något så enkelt som för och emot-listor. Det är bara att lista ner vad som är dåligt och vad som är bra sen räknar man. Väger den dåliga sidan över så har man redan beslutat hur fortsättningen ska se ut, iallafall i teorin. Enligt den här logiken har jag slutat på jobb, gjort slut med killar, flyttat och valt aktiviteter av olika slag genom åren. När något känns fel så börjar jag lista och nu har det blivit julens tur.

Emot:
Folk som inte har råd att köpa julklappar skuldsätter sig och har ångest.
Barn som inte får några julklappar (vilket är samma barn som inte får något resten av året) känner sig extra stigmatiserade under julen.
Människor som är ensamma blir påminda om hur ensamma de verkligen är.
De som har separerade föräldrar behöver välja och alltså även välja bort den ena föräldern, jag trodde vi var överrens om att barn inte skulle behöva göra det.
Alla konflikter som lurar i kulisserna kommer till sin spets på julen.
Risgrynsgröt.
Osv.

För:
Trevligt för dem som är rika och lyckliga.

Problemet är lite det här: Mina barn tycker om jul och har någon slags rätt att få göra det. Jag känner att det är min skyldighet att ge dem den jul som de drömmer om. Så jag gör det. Enligt samma logik som att jag vill att vi ska välkomna invandrare och ta hand om dem på bästa sätt, men kanske inte vill bo granne med flyktingförläggningen med den där lilla rädslan av att det på något vis vore otryggt för mina barn. Jag tror att det kallas dubbelmoral och det är exakt vad jag personifierar när jag klär granen, bakar pepparkakshus och slår in 24 små paket att lägga i kalendern och faktiskt tycker att det är ganska mysigt.
Så God jul då eller?