Tyder denna och försöker förstå hur orolig jag ska vara. Det gäller ju inte livet för oss, men för våra utemöbler är jag rädd.
Vi är precis på gränsen mellan det röda och det orangea, Zon B. Hoppas inte utemöblerna flyger iväg och hamnar på någon. Emil säger att om vi hade varit där hade vi spikat igen fönstren med plywoodskivor. Det låter enklare än det är tror jag, lite filmiskt så där. Men jag har mycket svårt att se att vi skulle får det gjort, med allt vad det innebär även om det gällt livet. Vi skulle nog fastna redan vid det att ta oss till brädgården.
Katastrofer på TV är så distanserat, men när det kommer nära så blir det plötsligt fullt med faktiska detaljer och de vardagliga små problemen tar inte hänsyn till katastrofer. Det är då det blir verkligt.
Den här orkanen känns väldigt verklig, trots att vi inte är där, men alla vi känner och allt det som är vår vardag. Nästa år tar vi in utemöblerna innan vi åker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar