Spelar det någon roll om hundra år?

I fredags blev allt relativt igen. Det blir ju det med jämna mellanrum. Sist var när jag såg filmen "Precious" och kungjorde innan jag gick och la mig att; nu ska jag aldrig mer tycka synd om mig själv. Men, det tog inte ens en dag så stod jag där och tyckte att det var irriterande att jag glömt att köpa kakao och blev tvungen att ta en extra tur till mataffären.
Den här gången kommer det nog ta några dagar till. Men samtidigt vet jag att det spelar ingen roll, vidden på katastrofer i Afrika eller ens Norge. Saker i min omedelbara närhet kommer ändå att börja störa mig igen när de inte går min väg, hur oviktiga de än är. Det går liksom inte att tänka när man har tappat bilnyckeln i vattnet att man ändå är glad att ens barn lever och mår bra. Men det borde vi, för allt ÄR relativt.
Jag och Lisa hade en period för ganska många år sedan då vi tyckte saker kändes krångligt och då började vi ställa den här frågan till varandra och oss själva; Spelar det någon roll om hundra år? Om svaret var ja, då var det verkligen något att deppa över. Om svaret var nej - släpp det och gå vidare.
Det som hände i Norge kommer att spela roll om hundra år. Att det regnar och jag glömde mina skor ute under matbordet - det hamnar i raden av alla de hundratals små vardagliga katastrofer som inte spelar någon som helst roll om ens några timmar. Det vore fräckt helt enkelt att bli irriterad av en sådan sak. Det inser jag, i alla fall i några dagar till.