Den här mannen

Det kanske jag inte trodde när jag var liten, att det skulle bli en rektor i New York som blev avgörande för vilken sida av Atlanten jag valde att bo på. Men det är också en jäkla rektor. Med ett finger med i allt så styr han skolan med en varsam järnhand och är det någon som vi har att tacka för vår positiva erfarenhet av USA så är det Bob Bender. Varje morgon står han på trappan och hälsar de över femhundra eleverna med namn, varje klass sätter han ihop med hänsyn till barnens speciella personligheter som han på något otroligt vis känner till. Här står han och delar ut blomhalsband på årets World dance party som avslutade läsåret som alltid.

Den här kvällen är avsedd att hylla alla de olika nationaliteter som finns representerade i skolan och alla lagar mat från sitt eget land och bjuder på. Det blir en jättebuffé med mat från tjugoåtta länder och lika många små flaggor vajar i vinden. Jag blir alltid varm i hjärtat när jag ser den svenska där och vet att den var inte med innan Astrid och Mimi började PS11, de är fortfarande de enda svenska barnen.

Om ni tycker att det ser töntigt ut att jag dansar så; med fingrarna i luften, så har ni fel. Alla dansar så här i New York och det är coolt.

På skolans vägg sitter Manhattans för närvarande största väggmålning, gjord av de brasilianska tvillingbröderna Os gemeos som är vänner med några föräldrar i skolan. Os gemeos har målat på många hus här i världen, från Berlin till Sydamerika och vidare. Deras bildblogg kan ni titta in på här.
Annars då? Nä inget särskilt, sitter på terassen mest.