Jag hade en föreställning när jag började skriva om att det var något som man kunde bara, att man föddes med eller utan det. Likadant med måleri, skådespeleri, musik eller filmskapande. Jag började att skriva ut i tomma intet, förlitade mig på en idé om en historia och någon form av talang. Men inget fundament. Det tog mig ett tag att förstå att det finns en närmast teknisk konstruktion bakom fungerande konstnärlighet och speciellt i den form man berättar historier.
Men det kommer en belöning har jag upptäckt och det är en trygghet i det man gör, man inser att det är inte slump, utan man kan närma sig varje nytt projekt med den kunskapen och veta, inte bara hur man ska börja utan även hur man ska kunna få det att fungera ända till slutet.
Jag kom att tänka på det här igår då vi såg det här samtalet med Jerry Seinfeld, Ricky Gervais, Chris Rock och Louis C.K. som är de fyra roligaste i världen (väl?). Då man ser dem uppträda känns det som att det är så spontant, men det man förstår är att det är uttänkt in i minsta detalj. De har både kunskapen och talangen och då ser det lätt ut.
http://www.youtube.com/watch?v=_V4q-zb2iI4
Fil dr i humor.
Och på tal om Jerry så tittade vi på Seinfeld en helgmorgon för ett tag sen och då sa Astrid; han var i min skola. Vad sa du gumman? sa jag. Han var i min skola, sa hon och gick och klädde på sig. Jag frågade en annan mamma i skolan och hon berättade att han hade dykt upp som överraskning på skolans fundraiser någon vecka innan, den som vi inte hann gå på. A ja.
Efter detta känner man bara en sak och det är att det måste vara sant att Anne Hathaway börjat i Astrids science class.
SvaraRadera