Idag handlar alla förstasidor om att de har tagit fast den person som sköt fyra människor i söndags på ett pharmacy på Long Island. "Execution style" på Fathersday. Hela veckan har offren målats ut och sörjande familjer har visats i varenda nyhetssändning. Det är så sorgligt att fyra personer dog på det här sättet, det finns inga ord för hur hemskt det är. Men den här monster-retoriken kring kring brott och framförallt våldsbrott, den är jag trött på.
Jag känner inte honom, vet ingenting om honom mer än det som står i tidningen, att han var en missbrukare som var gift med en annan missbrukare och att han nyligen hade förlorat jobbet och därmed också deras sjukvårdsförsäkring. Och så vet jag att han har mördat fyra personer och att det aldrig går att försvara eller förlåta. Men det jag också vet, utan att behöva läsa det är att han inte precis kommit tillbaka från ett joggingpass och satt och tog ett glas vitt vin i solen på verandan till sitt hus i Hamptons och tänkte på alla lyckliga minnen från sin trygga barndom, när han beslutade att åka och skjuta fyra oskyldiga människor. Han satt heller inte och smekte katten i knät under hakan med sin långa lillfingernagel, log i mjugg och planerade detta. Då hade det varit meningsfullt att tala om ondska. Nu borde vi istället tala om en trasig person, som lider total brist på empati och som borde ha blivit synlig för många år sedan så kanske det här inte hade hänt. Men den diskussionen är för dyr och för tråkig och kanske i värsta fall skulle resultera i att man var tvungen att ta ställning till om det är rimligt att en procent av USA´s befolkning sitter på fyrtio procent av tillgångarna. Kanske skulle det visa sig att de onda, de är inte bara onda, utan har dåligt med tur i flera avseenden och att de goda är inte bara goda - de har dessutom utbildning, jobb och hus.
Det gör inte saken mindre hemsk och jag hoppas att något liknande aldrig mer ska hända. Men det kommer det ju.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar