För exakt sex år sedan låg jag i ett rum på Södersjukhuset och tittade på min lilla bebis som precis hade somnat efter att ha startat livet på ett mycket självsäkert sätt. Vände sig i vecka trettiofyra, kom ut den dagen hon var beräknad på så många timmar som det normalt tar. Sedan somnade hon inte förrän hon hade sett till att amningen var igång. Det tog mig bara inte ens en dag att förstå att det fanns anledning att lyssna på den här personen, hon vet hur hon vill att saker ska gå till. Det gäller att komma upp med en bättre idé om jag man inte vill göra det hon vill.
Sex år senare så har hon inte ändrats speciellt mycket. Lärt sig så otroligt mycket men är så mycket den personen fortfarande som hon var från början. Älskade lilla Mimi fick sitt prinsesskalas på IKEA och det var succé.
Men vad dumt det var ändå, vårt försök att kombinera kalaset med att handla det vi behöver till nya lägenheten. Det glömmer vi nu och beställer på nätet istället.
känner som lisa och hennes döttrar - vad gör vi här? livet verkar så bäst där ni är. ändå glad över att några av er flyttar till oss!
SvaraRaderahaha, äsch. ni har det ju så mysigt som är tillsammans allihopa. ser fram sååå mycket till i sommar när vi får vara med!!
SvaraRadera