Borrningen i asfalten utanför kontoret har pågått i flera veckor. Det gav verkligen en bra newyork-känsla, men var några veckor för länge kanske. Nu kan vi istället höra hur de gapar och skriker och tutar på varandra här nere när de har leverranser eller ska sopa sin bit av trottoaren. Det gillar jag, och de som skriker vet att vi som inte skriker gillar det. Att vi tycker om att höra hur de håller på, att
vi tycker att det är det som är New York.
Man passerar förbi utan att få ögonkontakt med attityden; jag är lite svensk här bara och ska nog in i porten där bakom er och jobba litegrann tänkte jag, men fortsätt ni.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar