Nu när jag själv är mamma

Så har jag ännu svårare att förstå mig på de där föräldrarna, de som man stötte på några gånger under skolåren, som inte bjöd på middag när man var där och lekte. När kompisen sa; vi ska äta nu, väntar du på mitt rum eller?
Så fick man sitta där vrålhungrig och vänta på när familjen åt. Ibland blev det över och då fick man komma och äta resterna kanske, det ingen annan hade orkat äta upp. Det kanske inte fanns kött kvar utan bara ris och sås som man fick sitta och äta medan mamman dukade av och diskade. Som en HUND.
Det stördaste av allt är att man av någon anledning skulle låtsas att det inte var otrevligt alls.
Det var bara det jag ville säga idag.

Nej, just det. Det här också:

Så här ser alltså hundar ut och dem kan man mata med rester utan att de tar illa upp.