Allt jag vill och kan

Jag vill:
1. Bo på landet och skrota i stallet hela dagarna och sedan värma mig framför brasan till kvällen, med de lugna lyckliga barnen runt mig. (I knät!?)
2. Bo mitt i New York, på Manhattan, inte Brooklyn det är för off. Vara stressad och slänga mig in och ut ur gula taxibilar och känna att jag lever. Se mina barn lära sig hantera den stora världen och förstå saker jag inte förstod då jag var liten. Som det amerikanska språket och människor med annan färg på huden.
3. Bo på Mariaberget och ha mina vänner och min familj runt mig. Hjälpa till att flytta när folk behöver, för att det är sådan jag är - jag finns där. Mina döttrar som får gå själva till mormors lägenhet på Hornsgatan och som hänger med sin bästis från första klass ända tills de är tanter några år (ett liv) senare.
4. Åka till Afrika eller Indien och göra någon slags nytta, hjälpa till där det behövs och samtidigt ha kunskapen och modet att göra det.
5. Åka till Indien eller Afrika men inte hjälpa till utan skriva romaner och se på exotiska djur och se mina barn vänja sig vid ett annat tempo som livet också skulle kunna ha.
6. Sälja allt och köpa en segelbåt för pengarna och sätta av runt jorden (för det vill man väl?).
7. Bo på Montmartre, granne med en excentrisk konstnär som tar mig under sina vingar och tror att jag har en talang som ingen annan har sett. Vi röker till frukost, lunch och middag och sover aldrig.
8. Aldrig göra något onyttigt utan bara träna och ge mig själv möjlighet att leva i en frisk kropp till jag blir hundra. Uppleva det där som folk pratar om, den andra andningen när man springer och aldrig blir trött.
9. Forska om kriminalitet och straff, hur det blev en vedertagen lösning att låsa in människor i stora byggnader även då man vet att det inte har någon positiv effekt, vare sig på samhälle eller individ.
10. Köpa ett litet hus i Skärgården, fiska min middag och baka min frukost. Aldrig tycka att det är jobbigt när barnen vill hjälpa till. Sitta stilla i båten och guppa på vågorna när Finlandsbåten åker förbi, sen lägga nästa nät.

Jag kan:
Se ovan.

Här har ni oss - generationen då valmöjligheterna tog över det normala tänkandet. Jag tänker inte klaga för att jag har den enorma lyxen att kunna göra vad jag vill med mitt liv, då vore jag ju inte klok. Men stackars mig. Och er mina bortskämda medmänniskor.