Alltid när jag har kommit på plats i det nya hemmet har jag köpt en ny. För vilken möbel kan möjligtvis leva upp till det som expedit klarar av? Och till det priset? Den kan vara garderob/bokhylla/skohylla på samma gång och SÅ ful och tråkig är den väl inte. Så har det gått ett tag, jag har börjat kolla på hemnet igen, drömt om en ny lägenhet och när drömmen blivit verklighet så får expedit inte följa med. Den lever aldrig upp till förväntningarna jag har på mitt nya liv.
Men så ska det nya hemmet hitta formen och det tar sällan lång tid förrän jag är tillbaka och håller mitt försvarstal. Som en nykter alkoholist som lovat sig själv att aldrig ta ett glas till så står jag där och säger bara en expedit, en liten kanske, det har vi aldrig provat.
I vår förra lägenhet köpte vi ingen. Jag sa till Emil; Vi har tagit oss över Atlanten baby, precis som vi klarar oss utan familj och vänner, ska vi klara oss utan expedit. We can do it.
Jag ångrar mig inte, vi provade, vi var living the dream utan kompromisser. Men som vi saknade den där hyllan, vareviga dag. Tittade på kläder och leksaker som spred ut sig över hemmet och visste; det där hade expedit tagit hand om.
Igår var vi på IKEA för att hitta förvaring till barnens rum. Jag vände huvudet åt andra hållet när utställningen över expedits nya förvaringsmöjligheter tornade upp sig efter rulltrappan. Stoppade ner en påse värmeljus till i den prassliga gula lånekassen och låtsades att det skulle gå att fylla tomrummet med annat. Jag tittade runt på alla de andra, försökte tycka att de var bättre, men det kändes bara löjligt. Jag inser varför det sitter så långt inne, att jag är för stolt för att erkänna att: Expedit, vi klarar oss inte utan dig. Inte med vår yta och den mängden små saker vi behöver förvara. Och jag lovar att nästa gång vi flyttar ska du få följa med, hur fint det nya huset än är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar