Vi borde nog ljuga och sno lite mer

Trillade över den här sidan om hur man upptäcker om någon ljuger och tänker på att det man talar om här är en viss typ av lögnare, nämligen de som vet att man inte får ljuga.

Mimi ljuger hejvilt, hon förstår liksom inte varför vi håller på och säger att man inte ska göra det. Inget av det som står på den här listan stämmer på henne. Hon lovar också saker hur som helst, slänger fram sitt lilla lillfinger och säger "pinky-swear", utan att ha en enda tanke på att hålla det hon lovar. Hon är en notorisk lögnare och hur vi än försöker förklara nackdelarna för henne så ser hon inte logiken. 

Det har fått mig att börja fundera på varför man inte kan ljuga lite mer. De roligaste vännerna jag har, de som berättar historierna man skrattar åt, det är inte de som i första hand ser till att berätta rätt fakta. Så då tänker jag att det kanske är okej att ljuga om lögnen har en bra funktion. Inte så konsekvent barnuppfostran kanske, men vem har fått en sådan? 

Ovan nämnda Mimi hade även en period när hon "slodde" saker, det vill säga hon tog saker som inte var hennes men som hon gärna skulle vilja var det. Tänk om du hade varit vuxen, då hade polisen tagit dig, sa vi. Jaha, jag är inte vuxen sa hon då.

Det är hon verkligen inte heller. Och ingenstans i mina kriminologiska studier har jag lärt mig något som pekar mot att hon skulle ljuga och stjäla när hon blir stor. Ändå önskar jag på något vis att inte allt det där försvinner. För om vi alla ljög och snodde litegrann så kanske vi skulle bli mer förlåtande med andras misstag, det säger all kriminologisk forskning. Pinkyswear.