Sen skulle vi kolla på film men Astrid orkade inte se Nicke Nyfiken för att han gör fel hela tiden. Jag förstår vad hon menar, jag tycker inte heller om när folk har det jobbigt på film. Kommer för sent eller bär något tungt, jag orkar bara inte se. Så det blev lite olika sitcoms istället, som går under samlingsnamnet "vuxna som skrattar". Vi försöker för närvarande reda ut var skratten kommer ifrån egentligen. (Här vill jag tillägga att jag har jobbat med en sitcom där vi inte skulle ha pålagda skratt men det GICK inte. Så det kan ni lägga ner.)
Emil är ute i Brooklyn och filmar hiphopvideo hela dagen, vilket i och för sig känns lugnt om det inte vore för att jag råkade överhöra ett samtal som han fick igår och av någon som skulle medverka, som frågade om han ville att alla skulle "bring their guns".
Astrid undrar när pappa kommer och jag svarar; snart tror jag, det börjar ju mörkna nu. Jag är ganska säker på att de bara skulle filma ute i dagsljus.
En regissörsfrus vardag, inga jämförelser i övrigt med förr i tiden, men att han kommer hemvandrades då mörkret faller, det känns så poetiskt på något sätt. Far kommer snart, säger jag och klappar vårt barn på huvudet. Jag hoppas det iallafall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar