Det är verkligen inget pyramidspel alltså

Idag åkte vi förbi ett hus, mitt ute på åkern mellan Lövestad och Ystad, parkeringen överfull med bilar av alla sorter. Såklart; ett pyramidspelsmöte. En sådan där träff där de övertalar folk att signa upp och köpa produkter för sjuhundrakronor varje månader från ett postorderföretag. Inget pyramidspel alltså, det är de alltid noggranna med att tydliggöra.
Jag minns för ganska många år sedan då jag trodde att det här inte-pyramidspel-fenomenet passade mig bra. Jag blev indragen av min hopptränare och tyckte att det kändes så bra eftersom jag inte var någon försäljartyp, att man inte behövde vara det. Man hade spilleffekten. Och ärligt talat, spilleffekten är jag fortfarande ganska förtjust i. För att även om jag inte handlar varor på postorder längre och hoppas att jag ska prata in några fler varje vecka att göra detsamma så är spilleffekten högst närvarande i allt vi gör. Glada människor som vi omger oss med, som spiller gott humör, intressanta folk som berättar om roliga erfarenheter och passerar vidare anekdoter och kunskaper. Barn som skrattar och får oss att skratta. Spilleffekten är högst närvarande varje dag även om det inte har med ekonomi att göra. Tänker man på livet så, att hela samhället består i dessa små och stora pyramider, då blir det väldigt noga vilken pyramid man väljer att delta i, vilken typ av spill man utsätter sig för.
Om vi hade knackat på där i prefabhuset på åkern, så hade det säkert stått kaffe och hallongrottor på bordet, vi hade fått förklarat för oss hur det inte var ett pyramidspel, bara ett ovanligt enkelt sätt att få några extra tusenlappar in på kontot varje vecka genom att köpa saker som vi köper ändå.
Eller så var det bara en släktträff. Och det är ju verkligen inget pyramidspel, säger släkten alltså.